Tänk..att man alltid skal ångra vissa saker...och sedan rätt vad det är...så är det för sent...!!!
Att jag Aldrig lär mej....:(
När jag bodde i Ljungskile...så hade jag en granne som jag umgicks med ibland...hon var vid vissa perioder i mitt liv..ett stort stöd!
När jag flyttade till stan..kom vi ifrån varandra..hördes bara någon gång..sen var jag för ett par år sedan.. och hälsade på henne..hon hade då genomgått en bröstcancer operation...
Jag blev bjuden på äppelpaj..och hon visste att jag älskade den...den var himmelsk....
Sen har vi inte haft någon kontakt..men senaste året...har jag tänkt nästan varje dag...att jag skulle höra av mej..och hon skulle komma hem till mej på en fika...
Har jag gjort det...?? NEJ....!!
Hennes man..ringde mej i måndags..har kanske pratat med honom, en gång sedan 2005...blev lite ställd när han ringde..mej!!
Då berättade han...att hon blivit sjuk..igen...vi pratade länge..och sa att vi skulle höras av....!!
Men sedan igår..hände det mest fruktansvärda man kan råka ut för...nu har han mist sin fru...och barnen har mist sin mamma...barnbarnen har mist sin mormor...finns det någon rättvisa...Nej...!!!
Vet den natten min pappa hade gått bort...vi i familjen var och fikade dagen efter..när vi gick en promenad..vet jag att jag tänkte...
Här går människor runt omkring oss...som om ingenting har hänt...och här går vi...mamma som mist sin man..jag hade mist min pappa och barnen sin morfar...vi i sorg..men världen runt omkring oss, var precis som vanligt...!!
När någonting sådant här händer...så har man fullt upp..fram till begravningen...men Tänk..det är just efter begravningen..som man behöver sina vänner mer någonsin..men det är i regel då...som det är tyst...och många "glömmer" bort den som är ensam kvar!!
Tänk på detta mina vänner...fortsätt att höra av er...!!
Ja..livet är inte alltid rättvist..och när någonting sådant här händer...så tycker man alltid att det är för tidigt..men är man bara lite drygt 60 år....så är det för tidigt!!!
Var rädda om er och varandra!!! Kram/Annika
Oj så tragiskt.....
SvaraRaderaFörstår dig så väl i det du känner och beskriver så fint.
Precis den känslan du beskriver att livet rullar på runt omkring och det känns som om alla borde veta att vi har det svårt nu ...den känslan känner jag igen och man blir ganska ensam i sin sorg. Livet rullar på för alla andra, medan det stannade.upp för mig/oss, i en svår sorg.
Ta hand om dig du med finaste.
Ann-Louisekram
Ja, varför ska man alltid göra saker för sent? Eller inte göra dom alls? Känner igen mig i en väninna som tog livet av sig. Inte vet jag om man kunde gjort mer för henne, men man kunde försökt. Usch ja, livet är orättvist många gånger.
SvaraRaderaKram Elzie
Usch, så sorgligt! :(
SvaraRaderaMina barns kusiner har mist både sin farmor och farfar under loppet av nio månader... ingen av dem hade fyllt 70, också för tidigt...
Känner så igen känslan du menar, att alla andra går omkring som om inget hänt, att för dem rullar livet på som vanligt.
Minns den känslan från dagen då vårt hus hade brunnit och vi stod där hemlösa och hade bara de kläder vi hade på oss...
Och när min systerson försvunnit, (även om det var många som var engagerade i att leta efter honom) När jag köpte kvällstidingen och det stod hans namn på löpsedlarna... hur skulle tanten i kassan veta?... och när han sedan hittades död... det var hemskt...
Ja, man ska verkligen ta vara på varandra och ta vara på livet!
Varmaste kramen till dig!
/Maria
Åh så tråkigt Annika! Liila gumman så som du beskrev när din pappa gick bort så precis tänkte jag när mamma lämnade oss...HUR kunde världen fortsätta?! Ja detta var inte roligt att höra för dej! Tänker på dej gumman ♥ Kram Gunilla
SvaraRaderaMen vad tråkigt .Himla fint skrivet.Ta nu hand om dej vännen.Sänder dej massor av tankar och styrkekramar :Kramar Rita ♥
SvaraRaderaSå ledsamt! Alla som någon gång mist någon känner nog igen sig i det du skriver. Riktigt beredd blir man nog aldrig. Min biologiska far gick bort när han var 40. Min styvfar när han var 60..... alldeles för tidigt. Jag har en textrad som betyder mycket. Den är så fin och betydelsefull...
SvaraRadera"När någon Du älskar blir till ett minne. Blir minnet en värdefull skatt..."
På något sätt fortsätter livet... tack vare de vackraste minnena blir det lite lättare....
Stor varm kram!
Monika
Ååå varmkram till dig! Ja tänkvad många ggr man tänker att man ska åka till en vän eller ringa..men så faller det bort! Din berättelse fick mg att rysa..det gäller verkligen att ta till vara på dagarna..skicka ett litet sms om man inte hinner ses!
SvaraRaderaKramar igen!! Sanne
Drygt 60 år är definitivt för tidigt att gå bort..
SvaraRaderaDu beskriver så fint precis så som det är att missta någon..
Kram Maidi