Har precis läst ett blogg inlägg från.. Prableen Kaurs blogg.
Hon var på Utöja..och har skrivit om mardrömsdygnet där....går inte att hålla tårarna tillbaka....
Jag känner och kan ändå inte...sätta mej in i hennes skräck.....fruktansvärt!
Nej man kan nog aldrig fatta hur det är att vara med om något sånt. Det är alldeles för ofattbart hemskt. Hur , varför , ja man undrar. Men vi får kämpa på...
Ja man vet inte snart vad man ska tänka...finns inga ord längre... Kramis Gunilla
SvaraRaderaNej man kan nog aldrig fatta hur det är att vara med om något sånt. Det är alldeles för ofattbart hemskt. Hur , varför , ja man undrar. Men vi får kämpa på...
SvaraRaderaKram Lisa