Först skall jag börja med vädret...igen tänker ni....men se..när Josefine och jag varit och fikat förut...så helt plötsligt var molnen borta och solen sken från en molnfri himmel! Men blåser som...hmmm..så även om solen är varm så blir det kallt...
Målat den andra balkongstolen...så nu är jag klar...inte illa!!!
Men var egentligen inte det som inlägget skulle handla om...utan tillbakablicken....
Vill egentligen..kanske...inte..men just denna månad för ett år sedan är förknippat med sååå mycket elände....
Idag för ett år sedan...tror jag att allting började...el hade nog börjat tidigare...men vad visste jag då..även om jag funderade...och hade ju min dröm..runt denna tiden....
Som sagt idag för ett år sedan...var mina föräldrar, Yo och jag i Göteborg. Vi var bl a och fikade på avenyn...var sista gången pappa var med i Göteborg och fikade....vem kunde tro det?
Denna dagen var vi även på JK (Jubilemuskliniken) på Sahlgrenska...pappa skulle dit för att få en strålningsbehandling..han skulle börja med mediciner..men innan han gjorde det skulle han ha en stråldos...
Ja du pappa...tänk om jag sedan hade vetat vad som komma skulle....visste det iof sig...inom mej på ngt konstigt sätt..undra varför?
Kanske för att vi stod varandra närmare...än vad jag egentligen någonsin..fattat...
Hoppas att solen skiner...även där du är...du precis som jag..älskar ju sol och värme!!!
Tillägnar dej denna låt idag...eftersom jag vet..att du tyckte såå mycket om den.....
Älskar dej pappa...och är så tacksam..att just DU är min pappa!!!
Gumman jag förstår hur du känner de min älskade mamma gick bort 1 november förra året o de är så tungt,de går väl bättre o bättre men ibland så bara kommer tårarna.Man får leva på minnena o le .
SvaraRaderaDu får ha de så bra.
Många kramar Anette
Förstår precis hur du känner inte bara idag utan många dagar .Men så klart dagen det hände är värre.Jag miste ju min älskade mamma 31/1 -11.Ja vissa dagar så gråter man ju bara.Men man får väl leva på hoppet att det blir bättre med åren.Men man får leva på dom goa minnena .Ha nu det så gott du kan rara du.Sänder dej många styrkekramar Rita ♥
SvaraRaderaVackert skrivet.... vet precis hur det känns ,
SvaraRaderahar förlorat båda mina älskade föräldrar och saknaden försvinner ALDRIG men man lär sig att leva med den på något konstigt sätt.
Kram Bittan
Hej !
SvaraRaderaMitt första besök hos dig. Så fint du har. Jag har också mist mina föräldrar, båda i cancer.
Mamma nu senast. Det är bland det värsta att mista sina föräldrar. Gör så ont men som sagt man lär sig leva med det. De ljusa tar liksom över men saknaden är kvar. Dagarna med tårar blir lite färre men de finns alltid där. Ha de så gott min vän. Nu ska jag tassa vidare hos dig.
Varma kramar från Lisa